När gud hade skapat hundar av alla de raser, schäfrar, boxrar, doberman, rottweilers och de andra, kände han sig ändå inte helt nöjd.
Bättre kan jag tänkte han. Vacker, sund, kvadratisk, alert, uthållig och tålig insåg han var viktiga egenskaper. Så Gud koncentrerade sig en stund, sedan skapade han Laekenoisen.
Nu börjar det likna något tänkte Gud. Här har vi den rätta gnistan. Men när han tittat en stund på sin skapelse såg han att det inte var så estetiskt tilltalande med en krullig päls på ett djur som i övrigt var så vackert. Han tog bort krullorna och den första Malinoisen blev till.
Oj, oj, oj tänkte Gud och kände en ilning av vällust och skaparglädje. Nu tog det inte lång stund förrän han såg vad som kunde förbättras ytterligare. En något längre päls men rak och böljande skulle det vara, tänkte han. Så blev Tervueren till.
Nu var Gud själv förbluffad över sin förmåga. Detta är skönhet, detta är estetik, detta är snabbhet, kraft och nytta i en enda varelse. Gud var nästan besviken att det inte fanns några andra gudar jämte honom så att han kunde få visa sitt mästerverk.
När han fröjdats i ett par veckor över Tervuerensen greps han av en överdådig känsla. Något litet fattades. Pricken över i-et, något som kunde skänka ytterligare elegans, ge en skvätt spänning och mystik.
Hur hitta koden till den fulländade skapelsen?? Då slog det honom som en blixt från klar himmel, eller var det en signal från Satan. Svart, svart, svart. Det var svaret, den sista pusselbiten till fulländningen. I en översvallande eufori skapade Gud slutligen Groenendaelen.
Den fulländade skapelsen! skrek Gud och svimmade.
Författare: Git Jering
