Ja det dom säger så och visst gör det det, men 13 år av ens liv är en lång tid och det tar sin lilla tid att komma igen och framförallt hitta en ny vardag och försöka få en ny rutin på allt.
Quai var väldigt låg under flera dagar och det är klart, han hade ju levt nästan 8 år tillsammans med Chessi -nu har han ändå kommit igen och i morse var han riktigt riktigt busig -han tyckte inte matte skulle gå och sova utan att vi skulle busa kl 07.30 på morgonen -lilla gose pojken!!!
Baqqi har naturligtvis oxå känt av all stämning här hemma och han var ju den som gärna var nära Chessi och gärna gosade med henne -nu är det matte som får alla hans gosförsök i stället!!
Vår träning har legat lite nere -visst några besök till ridhuset har det blivit och lite markeringsövningar på Räddningstjänsten har vi hunnit med, men vi har kanske inte tränat så seriös som vi brukar.
Nu känns det ändå som om lusten kommit åter och vi ser fram emot att få ta tag i träningen igen och några tävlingar är nu inplanerade under april och maj.
Baqqis fysträning har vi dock hållit i och han går två gånger i veckan på treadmill och det börjar synas rejält -han börjar bli riktigt musklad och fin. Under tiden Baqqi får roa sig i treadmillen så har Quai fått legat på vibbplattan och det gillar han verkligen -hans ögon börjar gå i kors efter bara någon minut och han slappnar av så skönt -tror hans kropp mår jättebra av den här typen av träning och han kommer få fortsätta med det så länge jag ser att hans kropp mår bra av det.
Det känns lite svårt att förstå att det redan är två veckor idag sen Chessi fick somna in, hon var så frisk hela sitt liv ända in i det sista, vi var ute vid 15-tiden på lördagen och gick och strosade i solen, letade lite godis och hade det mysigt och eftersom solen sken så hade jag med mig kameran och knäppte massor med foton på henne, tre timmar senare kom hon inte upp ur biabädden, troligen en stor hjärnblödning.
Jag vakade över henne hela natten och på söndagsmorgonen var henne tillstånd inte förändrat, veterinären kom på förmiddagen och hon fick somna in här hemma.
Allt gick så lugnt och stilla och det känns verkligen som en förmån att kunna hjälpa sin bästa vän att bara få somna in i sin lugna trygga hemmamiljö.
Hon lämnade ett stort tomrum efter sig men jag är så tacksam över att jag fick dela dessa år med henne, alla upplevelser, alla träningsläger, räddningsutbildningen, alla människor vi träffat under åren, alla vänner vi fått och som finns kvar än i dag, hon lärde mig så otroligt mycket, hon gav mig allt och en mer underbar och bättre vän och läromästare kunde jag inte fått!!
Tack för alla värmande ord och alla inlägg här på min hemsidan -tack till alla som har visat vilka som verkligen är ens vänner när livet plötsligt rycks undan för ens fötter!
Man tror man är förberedd men den dag man står där så är man ändå inte det och det tar sin lilla tid att komma igen!
Alla ni som har gamla eller sjuka hundar ja friska unga oxå -ta vara på tiden, ta den där extra lilla kvarten ge lite extra, tänk på allt ni får tillbaka -en dag kan det vara försent!!
Fast jag har flera hundar så har dom alltid fått egen tid med mig där vi gjort saker tillsammans, det kan vara allt från träning, promenad, en stadstur eller bara sitta på en stubbe i skogen i solen och mysa. Jag är så glad att jag alltid hållit fast vid min tro att försöka på mitt sätt att ge mina hundar det bästa liv jag kan.
Som den där lördagen för två veckor sen när det bara var min Sessa och jag i solen -min lilla ängel!!
