Holländsk vallhund är en gammal ras som använts till vallning och vakt av boskap. 1898 bildades en specialklubb i Holland med ändamål att tillvarata och utveckla rasen.
Rasen förekommer i tre hårlagsvarianter men betraktas som en och samma ras.
Holländsk vallhund skall vara en medelstor och medeltung, proportionerlig och välmusklad hund; kraftfullt och harmoniskt byggd.
Uttrycket skall vara intelligent och temperamentet livligt.
Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd skall vara 9 : 10.
Rasen skall vara tillgiven, läraktig, följsam, alert, mycket trogen och pålitlig. Den är vaksam, aktiv, anspråkslös och mycket uthållig och skall ha ett genuint vallhundstemperament.
Huvudet skall stå i proportion till kroppen, vara mer långt än tungt samt torrt och utan rynkor. Hos den strävhåriga varianten kan huvudet tyckas mer kvadratiskt men det är bara en synvilla.
Skallen skall vara flat.
Stopet skall vara svagt markerat.
Nospartiet skall vara något längre än skallen. Nosryggen skall vara rak och på parallellt plan med skallpartiet.
Nostryffeln skall alltid vara svart.
Läpparna skall vara åtsmitande.
Kraftigt och regelbundet saxbett.
Ögonen skall vara mörka, medelstora, mandelformade och något snedställda. De får inte vara runda eller utstående
Öronen skall hellre vara små än stora. När hunden är uppmärksam bärs de framåtriktade. Öronen skall vara högt ansatta. De skall inte vara skedformade.
Halsen skall inte vara alltför kort. Den skall vara torr och utan hakpåsar. Halsen skall mjukt övergå i kroppen.
Kroppen skall vara stadig.
Ryggen skall vara kort, plan och kraftig.
Ländpartiet skall vara starkt, inte långt och smalt.
Korset får inte vara kort eller alltför sluttande.
Bröstkorgen skall vara djup men inte smal. Revbenen skall vara måttligt välvda. Bröstkorgen skall mjukt övergå i buklinjen.
När svansen inte är i rörelse skall den hänga rakt eller mjukt böjd och nå till hasen. I rörelse skall den bäras elegant uppåt, aldrig ringlad, eller vriden sidledes nedåt.
Framstället skall vara kraftfullt, väl musklat och ha bra benstomme.
Frambenen skall vara raka.
Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda och ligga väl an mot bröstkorgen.
Överarmarna skall ha god längd.
Mellanhänderna skall vara fjädrande.
Tassarna skall vara väl slutna och därigenom inte långa. Tårna skall vara väl välvda med svarta klor. Trampdynorna skall vara elastiska och mörka.
Bakstället skall vara kraftfullt, väl musklat och ha bra benstomme.
Lårbenens riktning skall inte överdrivet avvika från lodlinjen.
Vinklingen i knälederna skall vara normal.
Vinklingen i hasorna skall vara måttlig så att mellanfötterna därigenom blir lodrätt ställda under sittbensknölarna
Baktassar, se framtassar.
Rörelserna skall vara lediga, mjuka och spänstiga. De skall varken vara bundna, flytande eller alltför vägvinnande.
Tre olika hårlag förekommer.
Korthårig:
Pälsen på kroppen skall vara ganska hård, inte alltför kort och ha mjuk underull. Halskrage, s.k byxor liksom fana på svansen skall finnas.
Mer eller mindre tydligt framträdande tigrering på brun bottenfärg (gultigrerad) eller grå bottenfärg (silvertigrerad). Hela kroppen skall vara tigrerad och även så halskragen, byxorna och svansen.
Mycket svart i täckhåret är inte önskvärt. Svart mask är önskvärt
Långhårig:
Hela kroppen skall vara täckt av lång, slätt åtliggande päls utan lockar eller vågor. Pälsen skall vid beröring kännas grov och den skall ha mjuk underull. Huvud, öron, tassar och mellanfötter skall vara täckta av kort, tät päls. Baksidan av frambenen skall ha rikliga fanor som blir kortare ned mot tassen. Svansen skall runt om vara rikligt behårad. Öronen skall inte ha behäng.
Samma färger som hos den korthåriga varianten.
Strävhårig:
Hela kroppen skall vara täckt av tjock, sträv, grov och rufsig päls med tät, mjuk underull. Täckhåret skall vara tätt. Över- och underläppar skall ha rikligt med skägg, som inte får vara mjukt. Ögonbrynen skall vara sträva och buskiga. Pälsen på hjässan, kinderna och öronen är mindre riklig. Svansen däremot skall vara kraftigt behårad och de s.k.byxorna väl utvecklade.
Blå-grå, peppar och salt, gul- eller silvertigrerad. Tigreringen är mindre framträdande hos den strävhåriga än övriga hårlagsvarianter.
Hanhund: 57 - 62 cm
Tik: 55 - 60 cm
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
• Alltför mycket vitt på bringa eller tassar; vita strimmor eller
fläckar på någon annan del av hunden
• Nostryffel som inte är svart
• Hängande eller skedformade öron
• Felaktigheter i färg eller teckning
• Alltför mycket svart i täckhåret
• Över- eller underbett
• Kuperad svans eller kuperade öron
• Ringlad svans
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.