Förra söndagen hade vi bestämt att vi skulle träffas i skogen och träna uppletande, Maxi var pigg och på G, han har ju varit konvalescent under ett par veckor men är nu återställd och har börjat träna igen!
Lilla Mini ja... vad ska man säga -han imponerar hela tiden vilken liten grabb det är!! Vi har provat på lite uppletande några få gånger och då har han antingen fått se Maxi jobba eller fått se när någon lägger ut ett föremål och nu var han så fokuserad och ja...se filmen i förra inlägget!
Vi hade en trevlig eftermiddag i skogen och vad händer -precis vid min bil är det en enda stor isfläck och naturligtvis så åker jag omkull på den!!
Känner direkt att något händer i höger knä och under bilfärden hem så kände jag hur det började svullna upp och dunka.
Det skar som en kniv inne i knät och mina första tankar var ju att ”nu är korsbandet av” och jag såg hela vårens inplanerade roliga hundaktiviteter försvinna bort!!
Kan ju säga att jag tyckte en aningen synd om mig själv hela den natten som för övrigt blev sömnlös eftersom varenda gång jag vred till lite på knät så var det som om någon vred om kniven som satt i knät!!
Suck pust......oturen tycks förfölja både mig och mina hundar!!
Måndagen tillbringades på akuten och efter många röntgen plåtar och diskussion med ortopeden så kunde man konstatera att jag inte hade något trasigt korsband men ett rejält trauma på korsbandet med en översträckning och en blödning!
Sjukgymnastik, lång konvalescent och belasta efter ork suck!!!!!
Stackars Mini och Maxi dom förstod att något var fel -dom var så försiktiga runt stackars matte och kikade med stora ögon då matte stånkade och stönade varje gång hon skulle resa på sig och försöka förflytta sig -och ta sig upp för trappen till övervåningen var bara att glömma!!
Envis som man är så -tja jag har ont, jag kan knappt gå men stilla och vila nä.... så länge jag inte överbelastar så!!
Visst jag vilade fram till torsdagen då tränade vi lite i vår inomhuslokal med våra vänner och på fredagen hade vi bokat ridhuset och jag kan ju inte gå något ”snyggt” fritt följ men både Mini och Maxi var nöjda med att få träna lite och leka i ridhuset!
Mini fick springa lite budföring på ytterligare en ny person -hej och hå vad det går!!
Idag lördag var det ju ett härligt väder och Helena och jag träffades i skogen, jag tänkte att jag kunde väl gå ut ett el två korta spår till Mini åtminstone om jag gick sakta och försiktigt!
Sagt och gjort ut med två spår till Mini och sen linkade jag ut ett spår som var lite längre till Maxi, inga apporter och inget slut -nu skulle vi prova något som vi inte provat förut!!
Dom som känner Maxi vet att han inte gillar att andra människor gör något med honom men han är ju inte dum, han bara ger fan i att lyssna på dom!
När det var dax för Maxis påsläpp så selade jag på honom och gick fram till start punkten och skickade på -vad han då inte visste var att i slutet på linan höll Helena!!
Maxi tuffade iväg målmedveten och i ett raskt tempo och så långt jag såg så verkade det inte ens som om Maxi upptäckte att han hade Helena i släptåg!!
Själv så smög jag iväg till spårslutet och tänkte agera ”slutbelöning” till Maxi när dom kom -och ja efter ett tag så kom det en Mallenojs ångande och efter kom Helena!!
Spåret hade gått bra och tydligen hade Maxi slängt några blickar bakåt på Helena och bara konstaterat att det var hon som hängde i linan, men med den spårmotivation han har så hade han bara jobbat vidare!!
Goa lilla MaxiNutten! Tack Helena för att du ville spåra med honom -eftersom jag inte tordes, Maxi har både mer tyngd och drag i spåret än vad Mini har och hade jag åkt om kull nja..det hade nog inte varit så bra!!
Lilla Mini då -så söt i en lite för stora nome sele, men som den coola killen han är så struntar han ju i såna petitesser -bara man får jobba och hitta skojiga saker under resans gång!!
Han är bara för go den hunden -han spårar med en jättefin attityd, han blir överlycklig när han hittar ett föremål eller en pinne i skogen och han har inga problem att återuppta spåret efter lite lek och gos!
Efter vårt spår pass så kändes det ändå rätt ok i knät så vi for vidare till en jättefin stor grusplan för ett pass lydnad, Maxi fick en liten genomkörning på några moment och ja han känns både pigg och på G igen!!
Mini -ja vad ska jag säga, en sån okomplicerad hund, så glad, så med på allt och bara kan allt!!
Vi har inte tränat på någonting egentligen, vi bara leker, gosar och sen provar jag något då bara jaha så här ska det visst vara säger lilla Mini
Den här lilla hunden tror jag är något alldeles alldeles extra!!!
Nu ikväll så känns det faktiskt inte något värre i knät, ja visst det bultar och kokar lite men inget mer svullet och i morgon ska solen tydligen fortsätta lysa så hm....kanske en liten tur till skogen då oxå!!!
(Tack Helena för hjälpen med fotograferingen från våra aktiviteter!!)